Motgångar och konspirationer

Ibland känns det verkligen som att världen är emot en. Tycker inte ni också det? Hela helgen har varit kantad av motgångar och misstag, men den har trots det varit trevlig. Vi börjar från början...

Ja, fredag förmiddag: så fruuuuktansvärt lång förmiddag, som tillbringades på en låååång föreläsning med en seeeeg föreläsare. Eftermiddagen ägnades åt praktiska saker så som att hjälpa stackars nyopererade Sture (patientfall) och jag, Johanna och Lindén var sjukt fredags-övertrött-fnittriga. På kvällen skulle jag till Flogsta där våra T3:or bjudit in oss på en tack-för-nollningen-långt-i-efterskott-förfest med Oscarsgalan-tema.

Men nu kommer motgång nummer ett! Jag tänkte att lockigt hår hör väl Oscarsgalan till så jag letar fram min locktång och hinner knappt nudda med locktångens elgrej i eluttaget innan det sprakar till och hela rummet slocknar. Och det luktar lite bränt. Lite lätt stressad ringer jag till pappa elektrikern. Jag ställer mig på en pall i hallen för att nå upp till proppskåpet. Det här ska nog gå bra med pappas hjälp, tänker jag, för det ligger ju proppar på hatthyllan. Haken var ju bara att alla proppar som låg där var trasiga. Precis då, när jag inser att jag måste skynda till ICA för att köpa proppar och jag inte har ätit middag och inte har lockat håret så var det som om jag drabbats av pneumothorax; luften gick ur lungorna (OBS, ej bokstavligt talat, det vore ju olyckligt).

Hursomhaver så lyckades jag få tillbaka strömmen efter att ha köpt nya proppar, locka håret med plattången istället och sätta mig på bussen till Flogsta med Emilia. Och det var himla trevligt där! Det var musiktävling och lite andra tävlingar och snittar och diverse plockmat. Så drog vi till ÖG, där vi skulle gå på nollesittningens eftersläpp. Motgång nummer två! Superpepp på att få gå in och dansa, visar leg och nationskort, trodde jag, men tji fick jag! För jag hade tagit med mig fel kort! Jag fick absolut inte komma in och så var det med det. Så det var bara att gå hem. Vilket antiklimax.

Kajsa och jag i Flogsta!

Nåja, det blev lördag och jag gick på stan och lockade med mig Vendela på lite fika på ÖG. (OBS, nu fick jag komma in, ingen kortkontroll) Trevligt, trevligt. Motgång nummer tre! Jag gick på apoteket och köpte linsvätska, för den trodde jag höll på att ta slut. När jag kom hem såg jag att det ju står en nästan full flaska med linsvätska brevid. Men hurra, då hade jag ju kunnat köpa handkräm istället, som jag prioriterade bort (fortfarande fattig, men jag ska tillägga att det inte lider någon nöd på mig, jag lever på sommarjobbspengar så länge). Nu hände det sig också att jag köpte en tröja på Vero Moda. Motgång nummer fyra! När jag kommer hem upptäcker jag att larm-grejen på tröjan sitter kvar. Men vafan!

Nåja, lördagskvällen blev väldans rolig och utan motgångar. Camilla hade nämligen inflyttningsfest! Jag och några andra i klassen gick dit och socialiserade med varandra och de andra en miljon människor som trängdes i trean. Vi träffade bland annat en sjukgymnaststudent som har studieuppehåll nu och troligtvis ska börja i vår klass nästa termin! Och som de blivande sjukgymnaster vi är så kan vi alla komplikationer för långvarig immobilisering/långvarig fysisk inaktivitet som ett rinnande vatten så intog vi vardagsrumsgolvet för att utföra diverse aktiva rörelser (med andra ord; vi dansade arslet av oss). Däremellan länsade vi chips-, dipp- och popcornskålarna.

Pose-bild innan jag cyklade till Camilla. Kjolen köpte jag på Fuerteventura för 6 euro.

Söndagen tror jag inte kantades av någon motgång... Dagens motgång (motgång nummer fem)märkte jag i cykelskjulet när jag kom hem. Jag betalar nämligen 15 kronor i månaden för en plats i cykelskjulet och då har man en bestämd numrerad plats. Länge har det stått en cykel på ena sidan av min. Men nu är tydligen platsen på andra sidan om min cykel också upptagen! ÅHHH, så jobbigt! Det är ju stört omöjligt att få in cykeln utan att bli förbannad och råka komma åt växlar och diverse grejjer. Och att sedan försöka låsa fast cykeln i stället där framme... Sånt stör jag mig på så pinsamt mycket.

Jaha. Jag är ju egentligen inte så pessimistik av mig, men ibland är ju världen emot en. Men som sagt, helgen har varit trevlig trots allt. Strålande sol, kvittrande fåglar och vårkänsla!

Trevlig måndagskväll.