söndag 21 november 2010

Tacksamhet

När jag var kvar i Ludvika förra helgen var jag in på Pingstkyrkan Second Hand. Där köpte jag en blå fluga (ja, faktiskt, det är ju en rosett, haha!) samt tre pocket för en tia. En av böckerna var Mia Törnbloms Självkänsla nu! Jag har börjat på den. En sak som hon tar upp så bra är att man ska lära sig att känna tacksamhet. I samhället som vi lever i är det så lätt att glömma vad man faktiskt har; man fokuserar bara på det man inte har och vill ha. Man vill ha en större lägenhet, den där snygga klänningen, nya skor, en partner, ett mer välbetalt jobb... Listan tar aldrig slut.


Jag ska försöka tänka på hur mycket jag faktiskt har! Det är ju helt fantastiskt vad rik jag är egentligen:

- Jag har en familj som älskar mig, som stöttar mig i allt jag gör och som jag får komma hem till när jag vill.
- Jag har vänner som jag älskar och som älskar mig.
- Jag har ett fint studentrum i ett område som jag trivs i och nära många vänner.
- Jag får pengar (som jag visserligen ska betala tilbaka) för att studera så jag kan jobba med det jag vill senare.
- Jag är frisk.
- Jag bor i ett land med fred, demokrati och åsiktsfrihet.
- Jag har en jättesnygg klänning som hänger på min vägg som jag inte ens har använt än.
- osv osv...

På tal om tacksamhet så är jag väldigt tacksam över att mamma och pappa har gjort mig till en inte allt för bortskämd, självständig individ! Har ni sett på Ung och Bortskämd?! Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag ser det. De handlar om ett gäng ungdomar/vuxna i åldern 18- ca 24 år som får bo tillsammans i ett stort, lyxigt, modernt hus för att lära sig allt man behöver kunna för att bo själv. Vissa har redan flyttat hemifrån, men några bor hemma. Vissa har aldrig dammsugat i hela sitt liv, aldrig diskat, knappt varit i en mataffär, aldrig tvättat... och de har absolut ingen koll på pengar; en del får allt de pekar på. Först så skrattar man för det blir ju så komiskt när de säger saker som: "tror ni man kan tvätta svart och vitt ihop?" och "oj, mitt vita linne blev lila". Sen tycker jag synd om dom, för det är ju inte riktigt deras fel. Det är ju deras föräldrar som inte har lärt dom hur man gör.

Visst, jag är inte världens bästa människa, jag har jämt mer eller mindre stökigt i mitt rum, lite väl mycket disk ibland och kanske släpper lite för mycket på plånboken nu och då. Men jag klarar mig ju själv iaf.

Snart bär det av till Ludvika igen. Bara 1,5 vecka kvar.

2 kommentarer:

  1. det är bra att du är positiv! det är så mycket roligare att läsa positiva bloggar! dessutom älskar jag din sista bra anledning till att du ska vara nöjd med ditt liv, det där om klänningen på väggen hahaha hur som helst, tänkte bara bekräfta det där om att du har vänner som älskar dig! hoppas allt är bra, vi ses till jul!

    SvaraRadera
  2. Hälsningar från en till vän. Jag gillar verkligen din lista, jag ska försöka tänka mer som du gör i den! Jag håller med, jag har sett något avsnitt av serien och det är synd om dem som inte fått lära sig att ta hand om sig själva. Ha det så bra! Kram

    SvaraRadera