fredag 25 februari 2011
Den genomsnittliga sjukgymnaststudenten
-Sjukgymnaststudenten känner du lätt igen på klädseln: vi står ut med våra mjukisbyxor, sjukgymnasttröjor och gympaskor bland alla andra studenter.
- Sjukgymnasten cyklar eller går genom hela stan i ur och skur för att komma till BMC, alldeles svettig och andfådd. Buss? Pff! Vardagsmotion är mantrat.
- Den smartare sjg-studenten cyklar med cykelhjälm eftersom man är rädd om sin hjärna. Att man ser lite töntig ut kommer man snabbt över. Jag tillhör denna skara.
- Studenten går ofta omkring med stor väska eller helst ryggsäck för att skona ryggen. I väskan/ryggsäcken finner man ofta träningskläder/ombyte och ett träningskort på Friskis/SATS/Campus som används flitigt.
- I väskan finner man också nio äpplen och femton bananer, en stor lunchlåda, ofta en kaffetermos (eller så köper man dyrt kaffe i cafeterian, jag tillhör ingen av dessa två grupper eftersom jag inte dricker kaffe) och kanske en flaska med proteinpulver.
- Studenten drömmer i smyg om ett helkroppsskelett i naturlig storlek. Varför jag skriver "drömmer" är för att jag bara vet en student som gjort slag i saken att köpa ett. Han döptes till Benji har jag för mig.
- Studenten röker för guds skull inte. Men kanske snusar.
- Är det fest så hittar du troligast sjg-studenten på dansgolvet. Leta efter den som dansar störst, yvigast, töntigast samt skriksjunger högst. Då har du nog hittat rätt.
- Om någon frågar dig vilken färg du har på ditt slem när du är förkyld så är det sannolikt en sjukgymnaststudent.
- Om du skulle besöka en nation en lördagkväll vid tiotiden och ser att alla står på stolarna och skrålar Tommy Körbergs Stad i ljus och blandar ihop alla verser, med armarna svajande i luften - ja, då kan du vara säker på att du har en hel festsal full med blivande sjukgymnaster. Stanna kvar på eget ansvar.
- Sjukgymnasten kan rabbla nästintill alla ben och muskler i kroppen på latin, men om du skulle säga "smalben" så ser studenten lite frågade ut.
Summan av kardemumman: sjukgymnasten är bekväm, extremt nördig, rätt hurtig, festtokig och kaffenarkoman. Så då vet ni.
Den trackeostomerade dalahästen.
söndag 20 februari 2011
Post-tenta-syndromet
Jag ler varje gång jag går in i badrummet. (Jag vet - jag är så töntig) På lördagskvällen såg jag Melodifestivalen med A-K och åt chips. Så blev det söndag och det var tänkt att jag skulle följa med Lindén och hennes föräldrar till IKEA, men det blev inte av, för bilen gick inte att få igång! Så kan det gå. Så jag gick till stan istället. Och fortsatte med mitt post-tenta-syndrom. Behovet var inte stillat.
Det blev bland annat en fantastiskt fin kofta från HM! Det var den perfekta blåa färgen. Blått är ju min favoritfärg på kläder.
Posebild i smutsig spegel.
Och ett urgulligt påslakanset från Åhlens! Det finns så mycket fint på Åhlens nu! Just det, det blev en prickig burk därifrån också. Den kunde jag omöjligt motstå.
Dagens middag blev en tager-vad-man-haver-pasta-sallad-med-inte-så-mycket-sallad. Men gott var det. Pasta, ärtor, rödlök, vitlök, lite olja, avokado, ett halvt ägg och en massa örtsalt.
Imorgon börjar 4 veckors praktik och jag är lite nervös. Önska mig lycka till!
tisdag 15 februari 2011
Brödet
söndag 13 februari 2011
Trassel

torsdag 10 februari 2011
Det där med svåra ord
- Subacromiellt impingement
- Subaracnoidalblödning
- Processus coracoideus
- Processus coronoideus
- Ligamentum coracoacromiale
- Musculus sternocleidomastoideus
- Musculus semimembranosus
- Articulatio talocruralis
- Pertrochantär femurfraktur
- Diadokokinesi
- Thoracotomi
Lite tungvrickning blir det ju ibland, hehe. Men man lär sig förvånansvärt ganska fort. Igår fick jag reda på att jag ska ha min praktik på neurointensiven, NIVA, här i Uppsala. Shit vad spännande! Och läskigt! Det är alltså typ operationer i hjärnan och ryggmärgen. Kan vara trafikolyckor, andra trauman, tumörer... Känns ganska läskigt att delta i dessa människors förmodligen väldigt kaotiska och traumatiska situation. Liksom, hej, jag är student, är det okej om jag undersöker dig? Till en patient som just har opererat bort en hjärntumör och varit i narkos i flera timmar och är alldels groggy och har svårt att andas och säkert hög på smärstillande. Hmm...
Jag har verkligen fått perspektiv. Jag lever, jag kan röra mig, jag har inte ont någonstans, jag har ingen kronisk sjukdom, jag kan springa, hoppa, krypa, jag har aldrig brutit eller stukat något. Jag mår ju tokbra. För det är jag oändligt tacksam.
Godnatt!