måndag 17 maj 2010

Om att ha nått sin peak

Idag hade vi vår första praktikdag av totalt två veckor. Det var rätt nervöst innan kan jag meddela. Men det gick bra. Jag och Sofia gjorde ingenting praktiskt idag, vi har mest tittat på. Men vi fick iaf prova på att skriva anteckningar i en patientjournal! Jag är nervös för att göra något praktiskt med en patient. Tänk om jag gör illa någon!

Sen börjar jag fundera på vad som händer med mig kropp..?! Jag kommer ju aldrig att leva i typ 60 år till, men kropp kommer att gå sönder långt innan dess - jag kommer att behöva massiva sjukgymnastinsatser i mina dagar. Mina knän har krånglat lite ett tag, men har känts lite bättre på slutet. Men idag efter att vi har stått och gått hela dagen så har jag både ont i ryggen (skulle gissa på L4-L5, där det ju är vanligast att man har ont, det är i ländryggen iaf) och i knäna. Jag har varit på spinning ikväll, så det är möjligt att det är därför jag har ont i knäna. Eller inte så ont, det känns mer som att knäna är instabila. Jag har försökt stretcha ryggen på olika sätt, men det blir absolut inte bättre. Åh, ljuva barndom! Det går ju utför efter 20 - hurra! Jag har nått min peak, nu barkar det nedåt... Jag är lite bitter, ja. Det knakar i kroppen, hade ont i underkäken häromdagen, har blåsor på lilltårna efter högklackat, får ont i underbenen (tibialis anterior, benhinnorna..?) när jag joggar (läs: lunkar).

Nåja, nu ska jag sova gott och vara pigg till imorgon. Godnatt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar