Det här med träning

Jag har funderat på varför vissa människor tränar och andra inte. Själv tränar jag regelbundet, ungefär 3-5 gånger i veckan, i stort sett hela året. Såklart med vissa avvikelser när jag är på resande fot, eller om jag är sjuk, eller bara har för mycket att göra (fast jag prioriterar liksom in det ändå).

Jag mår dåligt om jag inte tränar, både fysiskt och psykiskt. Jag blir rastlös, trött, orkeslös, får ont i ryggen av för mycket stillasittande och känner att jag inte gör nåt vettigt. Men att träna är också ett sätt att fly verkligheten en stund. Min egen tid och fytusan vad skönt det är. På gympapasset är det enda jag behöver tänka på att hänga med i rörelserna. På spinningen behöver jag bara hålla takten och kanske fundera på om jag ska öka motståndet lite till. Plötsligt behöver jag inte tänka på allt jobbigt som man ju ändå tänker på jämt annars. Så himla skönt för hjärnan att få ett litet break liksom. Lite som meditation. Ja, ibland hamnar jag som i trans nästan, glömmer bort tid och rum och bara springer på. Det är ju ingen idé att stressa upp sig över uppsatsen under träningen, för jag kan ändå inte göra något där och då. Och det bästa är att känslan och den nyvunna energin sitter i ett tag efteråt också. Hur gör de som inte tränar? När får de den där tiden när de bara kan släppa allt? Jag har ingen aning. Sjukt jobbigt verkar det.

Igår joggade jag en mil och idag har jag varit på intensivgympa. Känns härligt i benen nu vill jag lova! Var trött och seg innan gympan, men nu känner jag mig hur pigg som helst. Sen är det ju så att jag under tre år har gått en utbildning vars matra är "fysiskaktivitetfysiskaktivitetfysiskaktivitet!!!". Kan ju ha påverkat lite. Så ut och rör på er gott folk och producera lite kroppseget morfin! Fysisk aktivitet FTW!

Bäsa hälsningar,
en som redan längtar till intensivgympan på tisdag