Det är något med havet. Något med dess oändlighet, horisonten och den blåa färgen. Jag kan inte se mig mätt på havet. Ni vet, man bara tittar och tittar, men hur länge man än tittar så räcker det inte.
Havet är mäktigt. Och så vackert.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är lite som att vandra i fjällen också. Det är för oändligt, för stort och för mäktigt för att man ska kunna greppa hela vidden av det. Det är nog det som gör det så fascinerande - att man tycker att man ser allt och ändå inte ser det.
SvaraRadera