December

Vi har haft PM-examination, börjat en ny kurs som är jätteförvirrande och som jag inte har någon som helst motivation till, jag har inte hunnit baka pepparkakor men har tryckt i mig en hel burk färdiga pepparkakor, sett Markus Krunegård på V-Dala, sett en otroligt bra julshow på Norrlands, umgåtts med mina sävar-tjejer, vart på luciakonsert i Domkyrkan, haft arbetsplatsbesök idag på ICA, gjort brända mandlar samt blivit bjuden på belgiska praliner av Ylva.

Jag har inte börjat på den individuella projektplanen, vi har inte gjort färdigt vårt PM än och jag har bara hunnit se 4 avsnitt av julkalendern.

Hejdå.

The show must go on

Jorden har inte gått under, livet går vidare, tiden läker alla sår, osv osv. I måndags träffade jag vår studievägledare, som är typ världens snällaste, och pratade om hur jag ska lösa detta. Nu till våren kommer jag att gå om Primärvårdskursen samt göra C-uppsatsen. Höstterminen 2012 läser jag en kurs som jag inte får läsa nu i januari, samt valbar kurs (troligtvis praktik). Så om allt går som planerat är jag färdig sjukgymnast i mitten av HT-12. Men jag kommer att få sparkas ut med mina kursare som planerat den fjärde juni :)

Nog om tråkigheter. I fredags var det dags för teminens Kårfest! Vår kalss fick temat Kenya och kom som ett mindre zoo, ett gäng masajer/kenyaner, några turister och ett par långdistanslöpare med tillhörande hare. Själv var jag zebra. Måste faktiskt skryta med att berätta att jag fick väldigt mycket beröm för min dräkt, som jag ju sytt SJÄLV. Ho ho. Det var faktiskt inte så svårt. Jag har till exempel inte fållat ärmar, benslut eller urringning. Bara klippt.

Middagen var trevlig och hela festen var bra ordnad och väldigt rolig. Efter trerätters intog vi dansgolvet i sann sjukgymnastanda; dvs så stora och vilda rörelser som möjligt i syfte att nå maxpuls. Så himla kul! På riktigt så hade jag träningsvärk dagen efter. Här kommer några bilder:

En hare, masaj, zebra och turist.

Jag och finaste lejonet!

Och förresten, tusen tack för att ni är så snälla och peppar mig :)

-

Jag har blivit underkänd på praktiken.

Underkänd.


Tänkte att det var lika bra att berätta det, alla kommer ändå att få reda på det tillslut.

Jag har haft en jättebra praktikperiod. Har aldrig trivts så bra på en praktikplats. Handledarna har varit bra. De har försökt hjälpt mig så mycket de kan. Jag har lärt mig massor. Men jag nådde inte hela vägen fram. Det är mycket jag är bra på, poängterade handledarna, men jag har fortfarande svårt att knyta ihop säcken och komma fram till vad man ska göra åt patientens problem. Och det har jag kännt hela tiden. Det ÄR svårt. Poletten har liksom inte trillat ner, jag behöver mer tid.

Men visst. Det kändes helt sinnesjukt jobbigt när de berätta det. Som om hela världen rämnade. Det var en smått surrealistisk känsla faktiskt. När de berättade. Jag var fullständigt närvarande, det var som om alla sinnen var uppskruvade till max. Det pirrade i bröstet, jag satt upprätt, men det kändes som att hela jag bokstavligen rann ner på golvet. På riktigt, jag kände hur det rann, men jag satt ändå upprätt. Hela tiden tänkte jag det här händer inte, det händer inte, det händer inte mig, men det är på riktigt, fast det händer väl ändå inte? Inte mig?

För sånt här händer ju inte mig. Jag är inte van att bli underkänd. Det kändes så otroligt jobbigt, och det gör det fortfarande. Jag har gråtit för en halv livstid framöver. Men nu har jag haft några dagar på mig att smälta och bearbeta det. Och jag inser att jag behöver en ny praktikperiod. För jag kommer alltså att måsta göra om hela praktiken (6 veckor) till våren någon gång. Det är så det är, man får inte göra en kortare period.

Det är inom primärvården, som denna praktik har varit, som jag helst skulle vilja jobba med i framtiden, och jag har ju insett att det är svårt. Så jag måste bli bättre! Ja, det är nästan så att det är en förmån att få göra om det. Tänk vad bra jag kommer att vara sen!

Jag ska försöka träffa studievägledaren till veckan och höra vad som händer nu. För det är lite kaos, jag vet inte alls hur det bli till våren. Men jag kommer ju iaf inte att vara färdig sjukgymnast till sommaren, som det var tänkt. Tyvärr.

Så, nu vet ni.
Och jag mår ganska bra ändå.

We found love in a hopeless place

Veckan har bestått av middag med Lindén, Anna-Karin och Kullenberg, fika med Johanna och Linn på Café Linné, en massa patienter, Basal kroppskännedom, gymgenomgång med patienter, fått reda på att jag har lågt hemoglobinvärde, fått mer ont i en axel (misstänker en låsning i första revbenet), tränat Intensivgympa, köpt zebratyg, bjudit in Ylva på kladdkaka och Idol, försovit mig en dag och en eftermiddag somnade jag på bussen på väg hem och missade min hållplats.

En ganska vanlig vecka med andra ord. Två tredjedelar av praktiken är avklarad. Det går så jäkla fort. Folk börjar prata om att köpa julklappar och jag har inte ens fattat att det är november redan. Jag som brukar tycka det är jättekul med jul och att köpa julklappar. Men just nu har jag ingen som helst inspiration. Inte vill jag julpynta i mitt rum heller för mitt rum är rosa och skär sig med julrött. Det enda jag ser fram emot med julen är att få komma hem till mina föräldrar och göra absolut ingenting. Att komma hem är lite som att stanna tiden. Det händer inte så mycket. Och det är ganska fantastiskt. I alla fall ett tag.

Det är lördag och klockan är 21.40. Får man gå och lägga sig snart?

/Tråkig tjej_22 som tvättat och sett på Så mycket bättre en lördagkväll (men det var dåligt, btw)

Baligt

I lördagskväll vid sisådär åttatiden så bestämde jag och Anna-Karin oss helt spontant för att gå på balsläpp på Norrlands! Sagt och gjort. Vi hoppade i de finaste klänningarna vi ägde och jag lockade Anna-Karins hår lite grann. Själv hade jag varit och klippt mig under dagen. Vilket var skönt och välbehövligt, men lite trist eftersom jag ju inte kunde göra något med håret.


När vi kom till Norrlands poserade vi inne på toaletterna.




Tjusigt värre!
Sen satt vi mest och smuttade varsin drink och kikade på alla finklädda människor. Och ville inte bli uppbjudna, iaf inte jag, jag kan ju inte dans vals. Måste öva på det minsann.

Fina fina Anna-Karin :)

Tack för en trevlig, spontan och rolig kväll!

Tips på orkidénamn?

Jag kör punktform.

- Snart har halva praktiken gått. Det går helt okej, men jag önskar det gick bättre. Jag kan ju en massa undersökningar och tester, men sen har jag lite svårt att få ihop det efteråt. I verkligheten är patienterna mycket mer komplexa än patientfallen i skolan. Det är inte så svart och vitt. Typiskt!

- I fredags och måndags hade vi "hemvändardagar" då vi var på BMC och gick igenom lite nya saker. Himla kul att träffa alla igen!

- I lördags fyllde Lindén år och hon bjöd på tårta och sen gick vi ut på GH som hade klubb Sputnik. Det var ungefär lika konstigt som det låter; de spelade typ "balkanmusik". Himla konstigt, men rätt roligt.

- Igår fick jag ett sms av Blodcentralen där de skrev att det var akut brist på min blodgrupp. Fick lite hjärtsnörp och blev lite lätt stressad. Herregud, tänk om någon dör bara för att jag och några andra inte orkar pallra oss iväg för ett litet nålstick! Idag hade de kvällsöppet så jag åkte dit. Gick bara bra. 4,5 dl blod fattigare, men en ljusblå Rörstrandsmugg rikare, catching!

- Förra helgen kom jag hem med en orkidé! Inte det smartaste draget från min sida eftersom jag inte har särskilt gröna fingrar. Men jag tänker inte ge mig! Så fort mamma pallrar sig hem från Gran Canaria ska jag ringa henne och be om råd. Har visserligen googlat lite på hur man bäst sköter en orkidé. Det sista tipset var att man ska prata med sin orkidé, ämne var valfritt. Hmm. Jag tänkte att jag nog måste ha ett namn på blomman, då känns det lite mer naturligt (...) att föra en konversation då, som att det skulle vara en individ. Någon som har tips på namn? Som passar en vit orkidé med lite cerisrosa i mitten? Tips på konversationsämnen? Jag ska akta mig för att bara spy galla över stackars blomman, då kommer den nog inte leva länge tänker jag.

- I övrigt händer det inte så värst mycket. Men jag fick just reda på att bästa Lovisa kommer och hälsar på i Uppsala till helgen! Toppen! :D

Hejdå.

Dåtid

Förra veckan fick jag ett brev av min mamma. Förrutom lite smått och gott som exempelvis en chokladkaka så innehöll det ett brev som mamma och pappa hittade när de gick igenom farfars grejer. Det var ett brev jag skickade till farmor och farfar 1998! Blev alldeles full i skratt när jag läste det. "Idag har jag och några andra killar och tjejer varit på PRAO hos Martinas pappa. Hans jobb heter Ericsson. Där jobbar dom om telefoner och lite datorer." Hahahah! "jobbar om"?! Jag är ändå rätt imponerad för det var inga stavfel förrutom några särskrivningar. Tror jag gick i trean då.

Kul att se brevpappret också, för jag kommer ihåg att jag tyckte det var så himla fint. Så himla gulligt också att farmor och farfar hade sparat brevet :)

Hejdå.