I veckan slog jag nytt personbästa på milen igen! Vågar knappt säga det, tror ni ens på mig längre? 51.50 lyder det nya. Hur jag gör? Jag bestämmer mig och sen bara springer jag som satan och sen ännu lite snabbare. Och lyssnar på unzunzunz i båda öronen och befinner mig i en bubbla. Nästa mål: under 50 minuter.
Nu är jag hemma på nordligare breddgrader. Ett par minusgrader och ett tunt lager snö. Ikväll har jag myst med vad som kan vara världens sötaste lilla valp vid namn Selma! Tusan alltså. Hur kan något vara så gulligt?
På återseende.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar