torsdag 10 juni 2010

Hata dagens teknik

Förr var allt så enkelt! Man startade tvn på en knapp. Man bytte kanal på EN dosa (eller direkt på tvn, jo, vi har haft en sån gammal en gång i tiden) och hade inte sjutton att välja på.

Nu kan jag inte ens starta tvn hemma hos mamma och pappa.

Det är sant!! Det går inte! Det står "ingen signal". Och det ligger TRE fjärrkontroller på vardagsrumsbordet. Kanske fler. HATA!
Och igår tänkte jag att jag skulle starta min bärbara dator. (har bara suttit vid mamma och pappas dator sen jag kom hem) Så jag startade den. Satte in sladden för datamusen (för jag råkade sprita sönder touchgrejen när jag skulle rengöra den en gång, ehe...). Och pilen rör sig inte. Nej, det händer inget när man rör på musen. Saaaataaaaaaan. HATAR TEKNIK! Ju mer teknik, desto mer som kan gå sönder eller krångla.

Nu är resten av familjen borta och jag kände för att starta min spotifylista på hög volym. Och då får jag inte igång ljudet!!!! Men det var ju själva *******!!! Jag har krypit under bordet och hittade en sladd som skulle in nånstans, men det blir inget ljud - iaf inte på spotify, för sen provade jag youtube och då funkade det! HUR?! VARFÖR?! Världen är emot mig.

Jag är lite inne på Emmas idé att bosätta sig i en stuga i skogen utan något tekniskt över huvud taget (och ingen BIL!). Då kan inget gå fel.

Hursomhelst. Idag var en stor dag! Min lilla lillebror har tagit studenten! Klockan 12 stod jag, mamma och pappa redo utanför skolan med finaste plakatet, blommor och diverse älgar och grodor att hänga runt studentens hals. Efter att vi tagit en miljon kort så rusade de iväg till flaket och åkte in till stan. Åh, LYCKA! Som jag längtar tillbaka! Jag vill ta studenten igen! Roligaste dagen ever. Efter att de skrikit sig hesa åkte vi hem och åt gomaten. Sen spelade vi ett parti kubb (jag paxade att vara på pappas lag så vi vann, he he) innan bror skulle in på festligheter igen.
Slänger in en bild på min egen student, för att bli lite nostalgisk.

1 kommentar:

  1. Åh jag kom ihåg att det kändes som min befrielsedag. Vilken lycka

    SvaraRadera