måndag 15 februari 2010

Minnen och associationer



Det är fascinerande hur olika saker kan väcka minnen. Platser, dofter, personer. Och musik. I veckan när jag var ute och promenerade så lyssnade jag på en gammal musiklista som jag inte lyssnat på på evigheter känns det som. Det var förra vintern/våren när jag brukade promenera till jobbet, när snön fortfarande låg kvar. Då brukade jag lyssna på den låtlistan. Den var sisådär 45 minuter lång, slut lagom till jag befann mig på jobbet. Den innehöll en salig blandning av Coldplay, Amy McDonald, Timo Räisinen, Lykke Li, Lady Gaga och en massa andra.

Och när jag lyssnade på den i veckan så kunde jag minnas exakt var jag befann mig när en ny låt började. Låsa dörren, gå ner för trapporna, ut på vägen: Run. Långa raksträckan i början av Mariehemsängarna: Fix you. Upp för långa backen: nån Lykke Li-låt. Efter jag gått över stora vägen: Fear no darkness. När jag kom till jobbet: I'm sorry he's mine. Till exempel.

Och när jag fascinerades över detta så började jag minnas en massa från i våras. När jag bodde i en lägenhet i Umeå. Och jobbade som telefonförsäljare. Hur kul vi hade det. På jobbet. På helgerna. Att jag bodde så nära Jessica. Hur fri och lycklig jag kände mig. Jag mindes försommaren och sommaren. Jag minns speciellt den där helgen när det var brännbollsyran (en av de största helgerna i Umeå, typ). I slutet av maj, tror jag, och de var en av de första riktiga sommardagarna. Det var så varmt och härligt. Och på lördagskvällen cyklade jag och Jessica till Ålidhem för att sitta på en gräsmatta och dricka vin med Johanna och hennes klass. Det var sommar och alla var så glada. Lite senare mötte vi upp Frida och sen rullade vi ner till Mariehemsängarna. Och där var en massa gamla vänner jag inte sett på jättelänge. Det var ljus sommarnatt, svalt men inte kallt. Det var får i hagen, och Frykis berättade att hon kommit in på utbildningen. Sommar.

Jag minns alla dagar på jobbet när vi satt ute på rasterna och lapade sol, längtade ut och bort. Jag minns helgerna med kollegorna. När vi grillade på Linns och Hannas balkong och sprutade typ en halv flaska tändvätska för att få någon eld. Jag minns efterfesten när vi var uppe länge länge innan vi tillslut somnade allihopa i tvillingarnas dubbelsäng och när jag vaknade hade Linn sminkat Kim som sov, det var så kul! Då började jag längta.

Men nu är det vackra februari. Solen skiner på klarblå himmel och snön glittrar. Det är också fint. En annan fin sak är att jag åker hem på torsdag. Ska bli härligt.

Må så gott

3 kommentarer:

  1. Åhh, jag saknar dig finfina vän :)

    SvaraRadera
  2. Mmm, sommar sommar. Vi borde ha en storsjöyran-reunion i sommar, bara hänga och sola och springa barfota och dricka vin.

    Ps. Jag saknar dig mer än jessica!

    SvaraRadera
  3. Åh, den där dagen var bra :) Minns att jag och Åsa skämtade om att den dagen var våran peak i livet, att det liksom inte skulle bli bättre än så. Lite sanning ligger det nog allt i det.

    SvaraRadera