Fula tonsiller och prickig korv

Igårkväll spenderade jag två timmar på närakuten för att kolla upp mina utslag, efter inrådan från både mor och sjukvårdsupplysningen. Läkaren kunde inte riktigt säga exakt vad det var. Det var inte streptokocker iaf (fick en tops i halsen), tack och lov. Men han sa "oj, du har fula tonsiller". Tonsiller är halsmandlar. Eh, jo, tack, jag vet, jag känner av dom varje gång jag sväljer.

Har man sharlakansfeber är man mycket sjukare och jag har ju knappt haft någon feber tror jag, så det trodde han inte heller att det var. Så jag har väl nåt random virus som råkade ge utslag. Typ nässelutslag. Finns tydligen nåt som heter så.

Känner mig plötsligt som en stammis på närakuten efter att ha varit där två gånger på bara några veckor, haha! Det händer liksom aldrig annars.

Anyway. I lördags var det nollesittning för de nya sjukgymnaststudenterna och vi äldre var bjudna på släppet. Så vid elvatiden anlände vi till Gotlands nation och äntrade snabbt dansgolvet för att visa de nya var skåpet ska stå. Svettigt värre är det när sjukgymnaster dansar!

Imorgon ska jag till Stockholm för att gå på Sjukgymnastdagarna som är en mässa som hålls varje år, tre dagar i September. Hoppas det blir väldigt givande!

Hejdå från mig, mina prickig-korvben och mina fula tonsiller.

Obra

Alltså.

Jag är fortfarande förkyld. Tränade i helgen, först lite lätt styrketräning i lördags för att väcka kroppen till liv, sedan intensivgympa igår. Borde ju ha fattat att det var lite osmart. Hade mer ont i halsen idag. Och mitt snor har ändrat karaktär. Istället för att vara sådär rinnigt och genomskinligt, som det ska vara, så har det blivit sjukt segt, gulaktigt och väldigt svårt att snyta ut.

Jaså, to much information? Sluta läsa då, för det kommer mer.

Igår kväll upptäckte jag att jag har utslag på kroppen! Övre delen av låret, knäväcken, insidan av knäna, ovanför armhålorna och ut mot armarna, armvecken, lite på ena handryggen. Och så kliar det lite i ländryggen och i nacken och bakom öronen. I övrigt kliar det ingenting. Det är värst på låren, där är det verkligen rött. I övrigt känns det mest som knottror. Med tanke på dess utbredning så funderar jag på om det inte minsann korrelerar med lymfknutarna i lymfsystemet? Mycket virus och skit i kroppen? GAAAAH, lymfom?!

Säkert inget farligt, men sjukt fult. Dessutom glömde jag ta med shorts till BMC idag, så jag fick flasha mina fula, prickiga ben i trosor.

Jag är less nu. Kan jag få bli frisk och mindre prickig korv? Please?

Hej.

Som tidigare nämt tillbringades förra helgen i Stockholm. Bildbevis! Här har vi lunchpaus.

Kväll! Sofia, Sofia och Sofia (hahaha!) på tunnelbanan.

Snygg-Emelie!

Snygg-Spettan!

Den här veckan har gått i rekordfart. Måndag, fredag. Vad hände där emellan? Tja, rätt intensiva dagar, teori och praktiskt om rygg och nacke, undersökningar, seminarier.

Förkylningen är kvar, stundtals tungt huvud, lite hosta. Ingen träning alltså.

I tisdagskväll bjöd Lindén in till syjunta! Jag tog med mig garn och stickor och lät en stickexpert lära mig göra maskor igen och komma igång. En halsduk ska det bli! Roligt att vara lite kreativ.

I eftermiddag gick jag på stan med några klasskompisar, vi fikade och shoppade lite. Ikväll har jag bakat bröd. Hittade ett gammalt recept på dinkelfrallor som jag ofta brukade göra för några år sedan. Det blev riktigt gott!

Och jo, förresten, idag fick vi reda på vilka praktikplatser vi fått! Jag hade rätt så tur och hamnade i Östhammar. Tar visserligen 1 h 15 min att åka buss dit, så det var väl den sämsta pendlingsorten, men jag slipper spendera 6 veckor i värmland eller dalarna... haha!

Hejdå.

Självömkan.

Jag är väldigt sällan sjuk eller skadad. Någon förkylning per termin, men jag kommer knappt ihåg sist jag hade feber. Men sedan terminens start, dvs 2,5 veckor sedan har jag hunnit med att:

- ådra mig en sårinfektion på foten (ovanför stortåns mest proximala led), vilket gjorde himlans ont och resulterade i pencillin i en vecka.

- allmänt ont i thorakalryggen efter att ha börjat träna ordentligt igen, samt ont i ländryggen efter för mycket plugg-stillasittande.

- hyvlat mig i tummen, aj. Så går det när man försover sig och är stressad.

- dra på mig äckliga stockholmsbaciller som i måndags resulterade i en väldigt ond hals (ja, jag sov till och med med bafucin i munnen), men ganska snabbt vandrade bacillerna högre upp och bosatte sig i näsan för att producera massiva mängder snor. Tidigare idag tänkte jag att jag kanske skulle orka att gå på fuego ikväll iaf, men just nu känns huvudet tjockt och tungt (är det de som kallas huvudvärk?!) och jag har typ vallningar (feber?!).

Självömkan. Som sagt, eftersom jag nästan aldrig är sjuk, så tycker jag så ofantligt synd om mig själv så fort jag bara blir lite förkyld. Vanlig skåpmat för andra kanske.

Och just det, bilden har ju absolut inget med inlägget att göra. Längtar bara tillbaka till juli. Gå i gräs med flipflops. Vädret här i Uppsala suger just nu. Jag tror vädret är schizifrent, ena stunden är det sol, nästa regnar det, sen sol igen... Och jag lyckas alltid pricka in regnet när jag ska cykla till eller från BMC. Och då snackar vi inget litet fjuttigt duggregn, nej vi snackar blöta underkläder. Åh, HATA regn!

Nog negativt för idag. Jag har iaf börjat sticka en halsduk. Vi hade syjunt igår. Behövs lite kreativa pauser mellan allt plugg.

Hejdå.

Reunion

Igår förmiddag tog jag, Lindén och Emelie tåget till Stockholm, men inte för att springa Tjejmilen, nej nej... Vi mötte upp Spettan och så var Portugalgänget komplett! Vi tillbringade många timmar på stan bland alldeles för mycket folk. Det enda jag köpte var en helt underbar, röd höstjacka! Känner mig som lilla rödluvan i den! Älskar.

En lunch hann vi med också. Tillslut var vi alla helt slut, och nästintill apatiska åkte vi till Spettans korridor och dog i sängen en stund. När vi piggnat till gick vi och köpte thai-take away. Sedan svängde jag ihop en kladdkaka, vi svidade om till feststassen och drack vin. Spettans kompis Sofia kom. Tre av fem hette Sofia, hahahaha! Vid elva tog vi tunnelbanan till Trädgården, något halva Stockholm gjorde samtidigt som oss. Vi stod i kö i minst en timme, betalade hutlöst, stod i kö till toaletten, stod i kö till baren. SEN intog vi dansgolvet, vilket var väldigt stort. Och lite varstans stod soffor och bord som man snubblade in i. Musiken var rätt dålig och vi tappade bort varandra helt tiden. Ja, ni hör ju. Visst, det var kul, men inte så fantastiskt som alla säger att Trädgården ska vara.

Men det har iaf varit en toppenhelg!

Hejdå.

Chockstart.

I måndags drog terminens sjukgymnastikkurs igång. 18 hp. ARTON! Fast det är inklusive VFU. Redan första dagen fick vi stå i underkläder och repetera hållningsanalys och göra olika undersökningar för ländryggssmärta. Jösses, vad vi gör sjukgymnastiska grejer nu. Traktioner, mobiliseringar och SLR. Man skulle kunna tro att vi faktiskt förstår allt vi gör! Men nej, så är ju inte fallet. Tyvärr.

Det är tidiga mornar (jag börjar 8.15 varje dag den här veckan - chock!!) och långa dagar. De praktiska timmarna flyger iväg, de teoretiska föreläsningarna är ofta dödligt tråkiga och går långsammare än en skadad snigel.

Så särskilt mycket annat roligt än att träna och laga mat har jag inte hunnit göra. Men på lördag ska jag iaf till Stockholm och ha Portugal-reunion med bästa resegänget!

Himlen och utsikten från Waynes uteservering i Umeå. Fika och bio för Lovisa som fyllde år i sommar!

Pepp Johanna och Linda på Bryggan förrförra helgen!

Hejdå.

Personlighetsstörd?

Och så var vi redan igång! Japp, vi har redan hunnit avverka en enveckaskurs i psykiatri. Vi har fått lära oss om depression, schizofreni, ätstörningar, bipolär sjukdom, personlighetsstörningar och sånt. Så nu diagnostiserar jag alla jag möter, haha! Skämt åsido, så känner nog de flesta igen sig i olika personlighetsstörningar, utan att för den skull ha en störning.

Medan resten av klassen hade muntlig examination flög jag ca 80 mil norrut för att gå på farfars begravning. Att gå på begravning är lite märkligt. Ja, så kan man säga. Ledsamt förstås. Men vi lämnar det så.

På kvällen åt jag plankstek för första gången i mitt liv. Min pappa har pratat sig varm om denna mastiga kött- och potatismosrätt några gånger för mycket, så jag bestämde mig för att ge den en chans. Och jo, det var gott. Och mastigt!

Jag anlände till Uppsala på lördagskvällen och fick veta att ett band vid namn Lilla Sällskapet skulle spela på VG under kvällen och Lindén ville så hemskt gärna se dom, så vi gick dit. Det var så skönt ute, liksom ljummet. Väl där träffade jag Johanna, så vi slog oss ner med hennes gäng. trevlig kväll!

Imorgon drar terminens sjukgymnastikkurs igång, den här handlar om primärvård. Jag är nervös! På riktigt! Tror att det kommer att bli väldigt intensivt.

Önska mig lycka till, är ni snälla. Hejdå.