Om hur jävla sämst jag är på att hitta.

Okej. Det här inlägget är ett jag-måste-spy-ur-mig-det-är-så-synd-om-mig-inlägg, så du kan sluta läsa redan nu om sådant inte intresserar dig.

I lördagsmorse (igår alltså) steg jag upp i ottan, för att åka till Stockholm där jag ska läsa en distanskurs men i helgen var det föreläsningar. Jag anlände till t-centralen vid 9 och vi skulle börja kl 10 vid Universitetet. Gott om tid, tänkte jag, hur svårt kan det vara liksom? Jag hade ju kollat upp hur jag skulle åka, lätt som en plätt.

OM det inte var för den lilla haken att JUST den linje jag skulle åka var avstängd. Blev hänvisad till ersättningsbussar. Höll mig rätt lugn, hade ju ändå gott om tid, tänkte jag. Och vi väntade och väntade. Säkert minst en kvart. Åkte till nästa station, där jag klev av, fick en vag vägbeskrining (varpå jag slog på gpsen, hade ingen aning om vart jag var) och gick till Stadion där den röda linjen gick igen och jag kunde åka sista biten till Universitetet.

Kom fram till området prick klockan tio. Nåja, då blir jag ju inte så sen iaf, tänkte jag lite lätt frustrerad. FAIL. Jag skojar inte, jag vandrade runt på området i nästan en timme - EN TIMME - innan jag hittade till lokalen. Först råkade jag gå till lokalen vi skulle vara i idag, väldigt klantigt. Sen läste jag att på lördagen skulle vi vara i "ett av de blå husen på Frescati". VAFAN! Det fanns inga jävla blå hus nånstans och för varje låst dörr jag ryckte i svor jag lite högre. Kämpade mot gråten och var millimeternära att bara lägga mig i en snödriva, ge upp och åka hem igen. TILLSLUT, hittade jag en vänlig själ att fråga (hallå, det var lördag, tomt på folk) som pekade på det "blå" huset, typ det ända jag inte gått till. Väl därinne vandrade jag upp och ner för samma trappa minst tre gånger innan jag hittade rätt.

Nåja, förrutom förmiddagen from hell så gick helgen i övrigt rätt smidigt. Föreläsningarna var helt okej och det var såklart roligt att träffa Lången! Men annars längtade jag bara hem och när jag väl kom hem så la jag mig på sängen och stirrade på mina gardiner länge länge och lyssnade på tystnaden.

Hoppas på en bättre morgondag. Då är det kursstart för en annan kurs. Lyckligtvis på BMC, så dit ska jag väl hitta.

Dessutom har jag en halvlessen hals, och känner mig konstig ibland, men det blir liksom inget. Det är alltså hemskt synd om mig för er som inte redan förstått det.

Det var allt. Hejdå.